En andelsbank som fusionerats med en större bank är OP Kalajoki, som “slog sig i lag med” med OP Mellersta Österbotten i november 2020. Leena Pajumaa, som i åtta års tid varit verkställande direktör för OP Kalajoki, medger att det tog på krafterna att leda en liten bank på grund av den explosionsartat ökade regleringen.

- Det syntes mycket konkret hur de allt större kraven på dokumentering, rapportering och övervakning tog upp mer och mer av min och också av andras arbetstid. Byråkratin ökade hela tiden, berättar Pajumaa, som numera är OP Mellersta Österbottens riskhanteringsdirektör.

Enligt OP Gruppens uppskattning har regleringen så gott som 20-faldigats på tio år. Andelsbankerna anser att det är särskilt arbetsdrygt att uppfylla Europeiska centralbankens (ECB) regleringskrav. I Finland ligger förutom OP också Nordea och Kommunfinans under ECB:s lupp.

Reglering i gott syfte, men realiseringen haltar

Pajumaa vet att det bakom den ökade regleringen finns en genuin oro över att överdrifterna från finanskrisen 2008 ska upprepas. Hon anser att bankrörelsen ska övervakas, men det kommer en gräns för hur träig bankens vardag kan göras. 

- Vi behövde en ändring och vi funderade på detta i fler år, säger Pajumaa. Hösten 2019 fattades beslutet att inleda förhandlingarna med OP Mellersta Österbotten, som har sitt huvudkontor i Karleby.

- Förhandlingsandan var mycket god. Vi lyssnade på varandra och tog fram de bästa lösningarna, berättar Pajumaa om processen. 

Ett nytt liv i ett stort hus

Nu i februari har det gått endast ett par månader sedan fusionen, men erfarenheterna är mycket goda. OP Kalajokis 15 anställda tillsammans med OP Mellersta Österbottens team bildar en arbetsgemenskap med nästan 80 anställda. 

- Nu koncentreras all slags byråkrati till vissa experter som har specialiserat sig på just dokumentering och övervakning. Samtidigt har vi fått bredare axlar – något som till exempel våra företagskunder i Kalajoki redan hade hunnit önska sig.    

Under de senaste åren har cirka 10 andelsbanker per år fusionerats – så också i fjol. Ordförande för OP Gruppens förvaltningsråd Annukka Nikola bekräftar att trenden lutar starkt mot nya fusioner.

- Antalet andelsbanker är nu 137 och det kommer att ske fusioner också i fortsättningen, konstaterar Nikola.

Som bäst pågår mer än tio fusionsprojekt med totalt över 30 delaktiga banker. Till exempel andelsbankerna i Brahestad, Ruukki och Vihanti har fattat ett fusionsbeslut och nya OP Raahentienoo inleder verksamheten 1.4.2021.

Betjäningen kommer först och sist!

Annukka Nikola påminner att varje andelsbank själv fattar beslut om en eventuell fusion. Men det är dock klart att framgången i varje andelsbank grundar sig på beredskapen och förmågan att i tid reagera på förändringarna i omvärlden. 

- Den stora mängden administrativt arbete ökar resursbehovet och därmed kostnaderna. Det här belastar i synnerhet bankens ledning, konstaterar Nikola och fortsätter att till exempel andelsbanker med färre än 10 anställda är hårt utsatta av den nuvarande byråkratin. 

Med en fusion får man trycket att lätta och mer folk till kundgränssnittet som genomgår sin egen omvandling. 

- Förändringen i kundbeteendet är en stor drivkraft för oss och vi måste anpassa oss genom att vidareutveckla kundbetjäningen och göra den mångsidigare. Efter fusionen är bankens betjäningsförmåga större, säger hon. 

- Bankens centrala mål är att stötta utvecklingen av livskraften i bankens omvärld och stora banker har mer resurser att genomföra den här uppgiften.

Byråkratisauriens evolution

Chefsjurist Olli Salmi från Finans Finland rf är inne på samma linje: de stora bankerna har helt enkel mer resurser att sköta regleringsrumban och utveckla kundbetjäningen. Men hur har vi hamnat i en situation där de små bankerna hotar att digna under dokument- och rapportbördan? 

Enligt Salmi har vi så småningom mist greppet om regleringsmanin fastän vi säkert kunde klara oss med mindre. Enligt honom styrs bankrörelsen av bestämmelserna i Basel och de är ännu relativt mänskliga med många helt allmänna principer, men EU gör dem till invecklade regleringar och ECB kommer med den sista ”byråkratikryddan” som får också det mest inbitna regleringsmonstret att hicka till.

- Regleringsmängden och bestämmelsernas dåliga kvalitet är ett problem. Man verkar aldrig tänka efter om man kunde sköta samma sak på ett fiffigare sätt eller ens om det kanhända redan finns bestämmelser med samma mål, konstaterar Salmi.

- Det är befogat att fråga varför det behövs mer reglering – och varför man ens vill ha det, säger han till slut.

Men har Europeiska centralbanken märkt att för mycket är för mycket? - ECB har åtminstone i sina senaste riktlinjer uppmuntrat bankerna att gå samman, vilket enligt Salmi är minst sagt speciellt.

  • En fusion borde i princip utgå från ett affärsrörelsebeslut och inte vara en reaktion på en alltför tung reglering. 

Denna artikel publicerades den 10 februari 2021 och har uppdaterats den 2 juni 2023.