"I min barndom hade vi aldrig för mycket pengar. Min mamma har alltid valt kvalitet framför kvantitet och föregått som gott exempel om att pengar ska användas till nödvändigheter, inte onödigheter."

"Jag köpte en skoter för lönen från mitt första sommarjobb. Det var mitt mål redan innan sommarjobbet började. På den tiden var det bara mamma och jag, och vi hade ingen bil. Jag hade vant mig vid att gå till fots till stallet och skolan. Att spara ihop skoterpengarna tog hela den sommaren, då jag arbetade på en begravningsplats. Till slut kunde jag köpa en begagnad röd skoter för 2 500 mark."

"Jag är varken sparare eller slösare. Ganska ärligt kan jag nog säga att jag är I balans. Jag slösar inte så att jag överskrider min egen kapacitet. Om jag behöver något kan jag vid behov spara ihop även en större summa."

"Jag håller koll på mina utgifter och inkomster, men jag har inte börjat med placeringar, fastän jag länge planerat att göra det."

"Jag tänker att pengar kan förbättra livskvaliteten. För mig inkluderar livskvalitet att vi som familj kan resa mellan Finland och min makes hemland Italien. Eller att vi som familj kan göra en liten resa inrikes och köpa barnen årskort på skidcentret. Liksom min mamma har jag inte lärt mig att fästa mig vid materia, utan satsar på saker och upplevelser som jag känner är viktiga vad gäller livskvaliteten."

"I Italien visar man gärna upp sina rikedomar med fina hus, kläder och bilar. I Italien kan man även nämna i förbigående att den där personen inte behöver arbeta eftersom hen är från den och den släkten. Det är sällsynt att det ältas ytterligare. Kanske är den penningrelaterade avundsjukan mindre."

"Jag har aldrig känt mig förmögen, allt som har kommit in har också gått ut. Jag minns att min tidigare pojkvän under studietiden sade att han skulle tjäna ihop sin första miljon i trettioårsåldern. Det kändes absurt, när vi på den tiden fortfarande levde på studiestöd. Men han gjorde det. Numera är mycket pengar en helt annan sak för honom än för mig. För mig är etthundratusen mycket pengar."

"Jag har alltid tänkt att saker ordnar sig, även då det varit kärvt. Under studietiden tänkte jag att jag ska slutföra mina studier snabbt och inte ta studielån. Sedan sade min rumskamrat att jag kanske ändå borde överväga studielån, eftersom studietiden är en del av livet som allt annat. Till slut tog jag studielån och betalade snabbt av det när jag började arbeta."

"Vi äter inte ute särskilt ofta, men god mat är en faktor som höjer livskvaliteten. Det är en sak som vi i vår familj inte kompromissar med."

"I Italien delar man alltid upp restaurangnotan efter antalet deltagare. I Finland fungerar det inte, eftersom folk vanligen alltid vill betala sin egen mat och dryck. Själv kan jag gå med på både ock."

"På italienskt manér har vi mycket fastamattider, middag äter vi tillsammans varje kväll klockan 19.30–20."

Ella Kanninen, 46, är programledare och producent och bor i Vanda tillsammans med sin italienska make och sina två söner i skolåldern. Till vardags är hon programvärd för Halv sju på Yle. I november publiceras Ellas och Jasmiini Lappalainens bok Joka naisen pintaremontti (Otava), som ger omfattande instruktioner för lätt renovering i hemmet.