Arvskiftet är den sista möjligheten att tävla om föräldrarnas kärlek. Under ytan handlar det ofta om känslor som avund, utanförskap, svartsjuka och övergivenhet.

– En arvstvist handlar sällan om konkreta varor, utan huruvida jag var värdefull för föräldrarna eller om jag alltid kom på andra plats, säger psykolog Elina Nurminen. Om man från barndomen har erfarenheter av att föräldrarna var orättvisa och favoriserade syskonen, och det inte var möjligt att få utlopp för illamåendet till föräldrarna, blir syskonen ofta föremål för att man inte mår bra. Agget stiger ofta upp till ytan när man bestämmer hur den egendom som föräldrarna lämnat efter sig ska delas.

– När man strider om arvet kan det gå så att människan mister sitt värdefullaste arv, sina egna syskon, säger Nurminen.

Effektivast förebyggs arvstvister redan i barndomen. Enligt Nurminen finns det avund mellan alla syskon. Det väsentliga är hur föräldrarna kan hjälpa barnen att behandla syskonrivaliteten och tvister.

– Ju bättre en förälder kan identifiera sina egna känslor av avund och ilska, desto enklare är det att hjälpa barnet att hantera dessa känslor. Även jämlikhet är viktigt när det gäller tvister mellan barn, säger Nurminen.

– Känslan av orättvisa är dock inte syskonens fel. I grund och botten handlar det om förhållandet mellan barnet och föräldern. Rätt plats för att hantera dessa känslor i vuxen ålder är psykoterapi.

Vad uppnår jag genom att vinna?

Tvister mellan arvingar kan även förebyggas genom att upprätta ett testamente, säger vicenotarie och psykoterapeut Marja-Liisa Holopainen på psykoterapicentret Vastaamo.

Holopainen rekommenderar ett testamente särskilt för bonusfamiljer och dem som inte har några bröstarvingar. Det lönar sig att upprätta ett testamente, även om arvet är litet.

– Med ett testamente är det möjligt att besluta saker tydligt och förebygga tvister. Oklarheter uppkommer ofta i synnerhet om muntliga löften om arv. Till exempel om ett av barnen har skött en gammal förälder mer än de andra, uppkommer om detta ska beaktas i arvskiftet.

Det är svårt att förutse om sämjan kommer att bevaras eller om det blir oenighet, men om det efter att personen avlidit eller före det finns tecken på strid, lönar det sig enligt Holopainen att anlita en jurist för att skapa förlikning.

– På en känslonivå sparar man mycket, och dessutom kan man också spara pengar. När tvisten väl har börjat, är det ofta svårt att avsluta den. Ett arvskifte där alla kommer överens kan också vara en möjlighet att göra relationerna mellan syskonen hela igen, påpekar Holopainen.

Om delägarna i dödsboet inte kan komma överens om arvskiftet, kan vilken delägare som helst också ansöka om att domstolen förordnar en skiftesman.

I tvister kan man försöka hålla huvudet kallt genom att tänka att en släkting som beter sig aggressivt kanske är ledsen över något som han eller hon gick miste om med sin förälder.

Det är också bra att komma ihåg att det inte alltid ens är möjligt att få till stånd helt jämlikt skifte: Den ärvda egendomen kanske inte fördelas tydligt, om det till exempel finns en bostad, en stuga och varor att dela på.

Vid ett arvskifte är det också klokt att försöka tänka på framtiden.

– Det vore viktigt att kunna bedöma vad arvskiftet innebär för syskonrelationerna i framtiden. Vad betyder det om man vinner eller förlorar tvisten?

”Min syster kallade mig gullegris vid arvskiftet”

”Arvet efter min mor var en liten lantgård, lite åker och skog till sex barn.

Först ansåg vi alla att vi ska behålla gården. Vi kunde emellertid inte komma överens om hur gården ska skötas. Jag ansåg att jag kan åka drygt tvåhundra kilometer till gården då och då, men ville inte ta regelbundna skötselturer på mitt ansvar.

Två av bröderna började bestämma över oss andra. Jag och två syskon meddelade att vi inte vill bråka och ville komma loss från boet. Vi anlitade en advokat som började driva saken för vår räkning.

Vi bad olika fastighetsmäklare att göra en värdering för att avyttra gården. Två av bröderna accepterade dock inte mäklarnas prisuppskattningar. De ansåg att vi tre skulle betalas mindre än vad mäklarna uppskattade.

Vi tog ärendet till tingsrätten. Tingsrätten förordnade en skiftesman, och på mötet med skiftesmannen gav bröderna slutligen upp. Vi fick till stånd en överenskommelse ett drygt år efter att min mor dog. Min andel blev knappt 40 000 euro och några hektar skog.

Det känns dumt att vi stred om rätt små summor. Vi borde ha anlitat en advokat genast när det såg ut som att vi inte kan komma överens sinsemellan. Det har gått tio år sedan mamma dog. Av det stred vi det första halvåret, och det tog flera år innan relationerna reparerades. Vårt förhållande blir kanske aldrig vad det en gång var.

I grund och botten handlade tvisten om föräldrarnas kärlek, avund mellan syskonen och hackordning. Min storasyster sade till exempel åt mig under tvisten att jag är en gullegris och att jag inte vet något om någonting. Det var inte en vuxen kvinna som talade då, utan en liten flicka som inte fick klättra upp i mammas famn när jag och vår lillebror var där.

Det är sant att mina äldre syskon blev tvungna att axla ett större ansvar och arbeta mer på gården än vi yngre.”

— KVINNA, 62

”Min pappa försökte ta arvet efter sin son”

”Min bror dog i en olycka för ett par år sedan. Han hade ingen egen familj, så mina föräldrar ärvde honom.

Mamma hamnade i chock efter dödsfallet och jag lovade ta hand om pappersarbetet och arvskiftet. Min bror hade ett eget företag och en ägarbostad. Ingen visste exakt vad han ägde.

Mina föräldrar var frånskilda, och när min pappa hörde om sin sons död, krävde han få min brors företag. Han överförde även företagets egendom i sitt eget namn. Jag fick veta om saken och anlitade en jurist. Med en fullmakt överförde juristen företagets egendom, som min pappa hade tagit, till indrivning. Vi betalade juristens faktura ur dödsboet.

Tidigare funderade jag över varför sörjande människor strider om arv. Min pappa fick ett bra arv efter min bror, och det känns kusligt att han krävde ännu mer. Han hade ingen kontakt med min bror under flera år före dödsfallet.

Före arvstvisten såg jag min pappa några gånger per år. Nu har vi ingen kontakt över huvud taget på grund av hans girighet.”

— KVINNA, 50

”Ett nytt testamente överraskade alla”

”Min nästan hundra år gamla släkting var en barnlös änka. Medan de levde hade paret tillsammans upprättat ett testamente, men när änkan nyligen avled, lade en av arvingarna överraskande fram ett nytt testamente, med vilket änkan hade bestämt att personen skulle få hela egendomen. Denna person hade fått det nya testamentet av änkan drygt sex månader före dödsfallet.

För oss andra släktingar hade åldringen aldrig nämnt det nya testamentet. Tvärtom talade änkan alltid för alla om hur arvet ska fördelas jämnt mellan alla.

Eftersom det är klart att en närmare hundra år gammal person inte kommer att leva i många år till, fick vi känslan av att det nya testamentet hade lurats fram. Därför bestreds testamentet av de övriga delägarna i dödsboet, inklusive mina föräldrar.

Det går inte att fråga en avliden person om det nya testamentet är äkta, och nu utreder vi saken med hjälp av en jurist. Änkan lämnade ett arv på hundratusentals euro efter sig.

Jag försöker hålla huvudet kallt, men det skulle kännas orättvist om det nya testamentet trädde i kraft.”

— MAN, 53

Vet du vem som ärver dig?

När maken eller makan dör

Mats och Maja hade bott i en bostad som Maja ägde i tjugo år. I hemmet bodde även Majas två barn innan de flyttade ut då de började studera. Både Maja och Mats hade tidigare varit gifta på sina håll. Ingendera ansåg det vara nödvändigt att gifta sig på nytt, och paret har tänkt att ett samboförhållande räcker till som ett tecken på engagemang. Sedan blir Maja sjuk och dör. Majas barn ärver bostaden som paret delat och som Maja ägt – trots att Mats har bott längre än dem i hemmet.

– Ofta är ett inbördes testamente mellan sambor en förnuftig lösning, säger jurist Juhana Vappula på OPs avdelning för juridiska ärenden.

Det beror på att sambor enligt lagen inte i regel har rätt till varandras egendom – varken efter skilsmässa eller den enas död. Om en sambo dör, och det inte finns något testamente, har samboänkan i praktiken samma ställning som en främmande människa när det gäller delning av egendomen. En samboänka har inte heller någon officiell rätt att bo kvar i parets gemensamma hem, om hemmet har ägts av den avlidna sambon.

Om den fiktiva exempelpersonen Maja skulle ha gjort ett äganderättstestamente helt eller delvis till Mats fördel, skulle Mats också ha fått en del av äganderätten till Majas bostad vid sidan av Majas barn.

Nu finns ingen sådan. Det beror alltså på Majas barn om Mats får bo kvar i parets gemensamma bostad, som ägdes av Maja. Om barnen som ärvt bostaden till exempel vill hyra ut eller sälja bostaden, måste Mats flytta ut.

Utöver eller i stället för att äganderätten ska övergå kan man i testamentet även bestämma om att endast besittningsrätterna till egendomen ska övergå. Ett besittningsrättstestamente ger testamentstagaren besittningsrätt till egendomen och rätt till dess avkastning.

Maja kunde med hjälp av ett besittningsrättstestamente till exempel ha bestämt att Mats får bo kvar i bostaden som hon äger, även om bostaden inte skulle bli Mats egendom.

När arv delas mellan en bonusfamilj

Rita och Jan är gifta, och paret har inget äktenskapsförord. Bonusfamiljen består av Jans två barn från ett tidigare förhållande och ett barn som paret har gemensamt. Rita har en fantastisk villa i skärgården, och vill inte att besittningsrätten ska övergå till Jans släkt.

– Det är att rekommendera, obekväma känslor till trots, att man reder ut och planerar frågor kring kvarlåtenskap i en bonusfamilj. Då blir det så få överraskningar som möjligt när egendomen delas, säger Juhana Vappula, jurist på OP.

Eftersom Rita vill försäkra sig om att villan blir kvar i hennes släkt också i framtiden, lönar det sig för Rita att upprätta både ett testamente och ett äktenskapsförord. Om det inte finns ett äktenskapsförord, har Jan i regel rätt till all Ritas egendom – även villan i skärgården. –

Jans giftorätt till skärgårdsvillan kan innebära att en del av villan redan på grund av giftorätt har övergått till Jan innan Ritas barn hinner ärva sin mor. Om Ritas och Jans gemensamma barn efter att ha ärvt Rita dessutom själv dör utan barn, utan make eller maka och utan ett eget testamente, ärver Jan ensam barnet.

Med hjälp av ett testamente kan Rita säkerställa att skärgårdsvillans äganderätt och besittning övergår på önskat sätt, dvs. endast till hennes eget barn eller andra släktingar. Ett äktenskapsförord som ingås med Jan om skärgårdsvillan hjälper till att Ritas vilja inte heller är hotad på grund av att äktenskapet skulle upphöra.

– Om föräldrarna i en bonusfamilj tänker att bådas barn endast ska ärva egendom efter deras egen biologiska förälder, räcker det inte nödvändigtvis till bara med ett testamente. Därför lönar det sig också att skriva ett äktenskapsförord. Det säkerställer att ett äktenskap som avslutas på grund av att den ena maken dör, för att inte tala om skilsmässa, inte gör det svårare att uppnå målet.

Det finns skäl att upprätta ett testamente särskilt om föräldern i en bonusfamilj vill att de bonusbarnen, dvs. makens eller makans barn, i framtiden ska få en del av den egna egendomen.

– Att bara bo tillsammans gör inte barnen till den andra vuxna personens arvingar, om det inte finns ett biologiskt släktskap eller ett testamente.

När det inte finns några arvingar

Myrtel, 86, har levt nöjd för sig själv och har varken make eller barn. Myrtel har inte heller några syskon, och hennes föräldrar, mor- och farföräldrar och föräldrarnas syskon har redan dött. När Myrtel en gång i tiden dör, ärver staten henne – om Myrtel inte dessförinnan har upprättat ett testamente.

Om det inte finns några släktingar som är berättigade till arv, är ett testamente det enda sättet att påverka egendomens öde. Myrtel kan testamentera den i sin helhet till exempel till sin bästa vän eller en organisation som är viktig för henne.

När arvsskatteplanering intresserar

Farfar Jakob har samlat på sig en inte oansenlig jordisk egendom som han vill dela mellan sina barnbarn. Jakob oroar sig dock över den arvsskatt som de unga arvtagarna måste betala.

Arvsskattens belopp kan påverkas genom att dela egendomen som lämnas som arv med hjälp av ett testamente. För närvarande är den övre gränsen för arv som är befriat från arvsskatt 19 999 euro per arvtagare. Andelar på under 20 000 euro kan alltså delas till hur många som helst oavsett släktskap, och mottagaren behöver inte betala arvsskatt.

Det kan visserligen vara förnuftigt ur ett beskattningsperspektiv att testamentera en sommarstuga till alla barnbarn i jämna andelar under 20 000 euro, men detta är inte nödvändigtvis fallet. Om det finns många ägare, kan det vara svårt för dem att komma överens om hur fastigheten ska användas – och med vilka principer underhållskostnaderna ska delas.

​Denna artikel publicerades den 3 November 2017 och har uppdaterats den 6 juni 2023.