Att följa regleringen på EU-nivå är en riktig långdistansgren där arbetsprogrammet för EU-kommissionens femåriga mandatperiod anger takten. Häften av den nuvarande kommissionens mandatperiod har gått, och nu börjar den slutspurt som pågår till 2024. Det är dags att göra en tillbakablick men också att se vad som återstår.

Text Tuomas Majuri, johtaja, viranomaissuhteet ja sääntelyseuranta @MajuriTuomas
Publicerat 2.6.2023

Grundläggande ekonomiska, politiska och miljörelaterade förändringar styr den pågående femårsperioden samt regleringspolitiken. Det var länge sedan som frågor som gäller finansiella tjänster endast ansågs röra den inre marknaden. När kommissionen inledde sitt arbete 2019 hade EU att förhålla sig till Storbritanniens utträde ur EU och tiden efter brexit. Ett mål var att vidareutveckla den europeiska kapitalmarknadsunionen som en motvikt till London City, och ett annat mål att företag och hushåll skulle få tillgång till fler finansieringskällor.

När de internationella standarder som tagits fram av Baselkommittén för banktillsyn (slutförandet av Basel III) slutförs, stärks den integrerade banktillsynen samt bankunionen, vilka etablerades efter finanskrisen. På agendan finns också två långvariga tvistefrågor, nämligen den gemensamma insättningsgarantin och vidareutvecklingen av gemensamma resolutionsmetoder. Under senare år har det uppdagats allvarliga penningtvättsskandaler och samtidigt visat sig att tillsynen är splittrad. Det har skapat ett behov av enhetliga reglerings- och tillsynsramar för bekämpningen av finansieringen av penningtvätt och av terrorism.

Utmaningarna är i allt högre grad globala och kräver gemensamma lösningar. Inom finansbranschen pågår det två stora omställningar som påskyndas genom regleringen: den gröna och den digitala omställningen. I den gröna omställningen har finanssektorn en central roll i bekämpningen av klimatförändringarna och anpassningen till de risker förändringarna medför. Den digitala omställningen främjas på flera områden, och målet är bland annat att skapa en enhetlig europeisk inre marknad där data kan flöda fritt. 

Vad har vi framför oss 2023?

Man blir riktigt andfådd av regleringsagendan och de tiotals initiativen. Är något nytt på kommande? Om vi tittar på agendan för det nuvarande EU-ordförandeskapet och för kommande ordförandeländer samt på kommissionens arbetsprogram för nästa år, hittar vi ett antal grundläggande frågor. De gäller bland annat stärkandet av EU:s globala ekonomiska och geopolitiska position, den ekonomiska och monetära unionen EMU:s framtid och eurons internationella ställning. I bakgrunden finns stora krafter, exempelvis internationella techbolag och EU:s inflytande i världen. Två i mitt tycke särskilt intressanta lagstiftningsinitiativ är beredningen av digitala centralbankspengar och den europeiska datastrategin.

Digital euro – en het potatis inom penningpolitiken

Användningen av kontanter har minskat snabbt, vilket har fått centralbankerna världen över att dryfta hur betalningsmedlens ställning kan säkras i den digitala världen. Hur kan den utmaningen besvaras när exempelvis de internationella techbolagen planerar att lansera sina egna valutor? Europeiska centralbanken utreder för närvarande om en digital euro kan införas. Den digitala euron är tänkt som en elektronisk euro som medborgare och företag skulle kunna använda på samma sätt som eurosedlar, men i digital form. Den digitala euron skulle utges av centralbankerna i Europa och av övriga nationella centralbanker som hör till eurosystemet.

Just nu pågår en tvåårig undersökningsfas kring den digitala euron och därefter beslutas det om projektet ska genomföras. I sitt program för 2023 har EU-kommissionen meddelat att lagstiftningsramen för en digital euro kommer att offentliggöras under det första kvartalet nästa år och att ett officiellt beslut om hur projektet ska framskrida kommer att fattas mot slutet av året.

ECB motiverar behovet av en digital euro med att betalsätten har förändrats och användningen av kontanter minskat. Centralbanken vill att de pengar som den offentliga sektorn har skapat fortsättningsvis ska vara i allmänt bruk. I den ena vågskålen ligger ett stabilt penningväsende och allmänhetens förtroende för euron samt tillgänglighet för alla medborgare i euroområdet. I den andra vågskålen finns de effekter som ett införande av digitala centralbankspengar har på det finansiella systemet. Den offentliga sektorns lösning för den betalningsförmedling och de kontosystem som i dag effektivt sköts av den privata sektorn kan också medföra stora förändringar för finansieringsförmedlingen, om kunderna överför mer än små penningbelopp från sina nuvarande bankkonton till konton som förs av centralbankerna. I synnerhet i ekonomiska stressituationer kan det finnas en risk för att insättningar flyr från det nuvarande banksystemet.

Vid beredningen av en digital euro måste olika alternativ och lösningsmodeller noggrant övervägas. I Finland har vi varit föregångare inom digitala betalningar. I det fortsatta utvecklingsarbetet är det viktigt att se till att alla kundbehov tillmötesgås. Bankerna känner bäst sina kunder och kan erbjuda tekniskt avancerade och innovativa betalsätt som baserar sig på ett system med insättningskonton. Enligt mig kan man ifrågasätta om det finns något sådant problem på den välfungerande marknaden som borde lösas med den offentliga sektorns åtgärder.

Europeisk datastrategi och öppna finansiella tjänster

Utöver den ovannämnda digitala euron finns det ett annat nytt lagstiftningsinitiativ. Det hänför sig till så kallade öppna finansiella tjänster (open finance), som är en del av strategin för digitalisering av finanssektorn i EU. Öppna finansiella tjänster handlar om att använda kundens data och även om att med kundens samtycke återanvända kunddata i samband med finansierings- och försäkringstjänster. Det är en del av en mer omfattande strävan på EU-nivå att utvidga användningen och delningen av data. Den europeiska datastrategin syftar till att skapa gemensamma dataområden för de olika näringslivssektorerna, att främja en delning av data mellan näringslivet och den offentliga makten och slutligen även att dela industriella data över sektorgränserna.

Enligt kommissionens planer ska en kunds data kunna delas med tredje parter om kunden gett sitt samtycke till det. Som modell står principen om öppen bankverksamhet (open banking) enligt vilken tillhandahållarna av betaltjänster kan initiera betalningar från en kunds konto via öppna programmeringsgränssnitt (API).

Målen för EU:s allmänna datastrategi är viktiga. I den digitala eran är data en viktig nyttighet på den inre marknaden, där det behövs tydliga regler för datarörligheten. Regleringen av öppna finansiella tjänster kräver en balansering av olika intressen. Och i fokus står kunden. Det viktiga är att kunden har noggrann kontroll över sina data, och att data skyddas på ett effektivt sätt mot missbruk. Principen om delning av data ska inte heller vara ett självändamål, utan kommissionen borde noggrant utreda på vilka områden det är meningsfullt att dela data.

Inför slutspurten

Slutspurten på regleringsprogrammet sker under ovanliga omständigheter. Under de här omständigheterna ger erfarenhet säkerhet. Under sin 120-åriga historia har OP Gruppen visat sin styrka vid förändringar. Vår grunduppgift är att främja våra ägarkunders och vår omvärlds bestående ekonomiska framgång, trygghet och välfärd. Med detta för ögonen går vi i det främsta ledet för den tekniska och digitala utvecklingen, med blicken långt framme i horisonten. I en osäker omvärld blir trygghet en viktig uppgift. Vi måste förbereda oss för oväntade situationer genom att utveckla och upprätthålla försörjningsberedskapen inom finanssektorn. Där har Finland och OP Gruppen ett gediget kunnande som även kan exporteras till de europeiska förhandlingsborden. 

Denna artikel publicerades den 2 december 2022 och har uppdaterats den 2 juni 2023. 

Kirjoittaja Tuomas Majuri on viranomaissuhteista ja sääntelyseurannasta vastaava johtaja OP Ryhmässä.

Läs mer

Läs mer