Eija använder tjänsterna i kommunen där sommarstugan ligger – så att de ska finnas kvar

Solen blänker på böljorna då ett lompar simmar förbi bryggan vid stugan och försvinner bakom en stor sten. Eija Koivuranta sitter på bryggan och beundrar utsikten.

Stugans strand vid Vuohijärvi är hennes själslandskap. Hon kom första gången till de här trakterna, sin makes barndomslandskap, för 35 år sedan.

– Då jag simmade i Vuohijärvis klara vatten för första gången började jag genast drömma om att vi någon gång skulle få ett eget ställe här, säger Koivuranta.

Drömmen blev sann. Koivuranta, som bor i Esbo, köpte 2004 tillsammans med sin make en tomt med sjöstrand i byn Huhdasjärvi i Jaala och inledde ett stort byggprojekt. Först byggdes en liten bastustuga, som betjänade sexpersonersfamiljen i flera år.

– Den har en yta på 25 kvadrat, men vi fick mirakulöst nog plats med fyra barn. Vi levde i huvudsak utomhus.

Huvudstugan som är byggd av brädor restes på tomten 2012. Efter det har familjen tillbringat så gott som all semestertid och veckosluten från tidig vår till sen höst vid stugan. Stugan är mer än en fritidsbostad för familjen.

– Den här platsen är ett andra hem för oss. Därför är det viktigt för oss att stöda de lokala tjänsterna så mycket som möjligt.

Populärt med närservice

Familjen Koivuranta tillbringar 60–80 dygn om året vid sin stuga. Förutom mat och övriga vardagsförnödenheter strävar de till exempel efter att tanka sin bil och skaffa underhålls- och reparationstjänster för stugan i Jaala.

– Vi använder varje år tusentals euro i vår stugkommun. Vi vill att en så stor andel som möjligt av det beloppet går till lokala företagare.

Familjen är inte ensam med sin princip.

Enligt undersökningen Stugbarometern 2021 skaffar fritidsinvånare oftast sina dagligvaror i kommunen där fritidsbostaden ligger. Över hälften av respondenterna sade att de handlar minst en gång per vecka. Även i anskaffningar som hänför sig till byggande och renovering föredrar majoriteten närtjänster.

Vi vill att en så stor andel som möjligt av beloppet går till lokala företagare.

Bybutiken i byn Hartola i Jaala har under de senaste 20 åren blivit en bekant plats för Koivuranta. Det tar tjugo minuter att köra dit från deras stuga. Intill finns en liten byggvaruaffär och en trädgårdsbutik.

– Här handlar vi en stor del av maten. Den moderna bybutikens varusortiment och pris är konkurrenskraftiga för en stuginvånares behov.

En pott på 8,6 miljarder

Kan stugliv vara ett botemedel mot att landsbygden avfolkas? Undersökningar ger vid handen att så kan vara fallet.

I Finland finns ungefär en halv miljon sommarstugor som används av i snitt 4,7 personer. Det finns alltså upp till 2,9 miljoner stuganvändare i vårt land och enligt undersökningen Stugbarometern tillbringar de i medeltal 103 dygn om året vid sin fritidsbostad.

Fritidsboende har en betydande ekonomisk inverkan för populära stugkommuners ekonomi.

Enligt Byggnadsundersökningen som utfördes 2023 används totalt 8,6 miljarder euro årligen på stugliv, varav 2,62 miljarder euro används på byggande, renovering och fastighetsaffärer, och 2,67 miljarder euro på dagligvaruanskaffning och tjänster.

Stugliv piggar upp orternas arbetsliv: Den sysselsättande effekten bedöms vara cirka 105 000 årsverken.

I praktiken hämtar en fritidsbostad cirka 12 000 euro per år till kommunen den ligger i.

I praktiken hämtar en fritidsbostad cirka 12 000 euro och 0,15 arbetsplatser per år till kommunen den ligger i.

Då distansjobb har blivit allmännare förutspås tiden som tillbringas i fritidsbostaden öka kraftigt. En del kan rentav flytta till sin stugkommun, då det är möjligt att sköta jobbet varifrån som helst.

Ömsesidig bekantskap

Eija Koivuranta är glad för att tjänsterna i hennes stugkommun har hållits livskraftiga. Så gott som samtliga aktörer i området är småföretagare och för dem är stugbornas pengar en viktig del av den årliga utkomsten.

– Våra egna erfarenheter av ärenden hos småföretagare har varit lysande. Allt kan förhandlas smidigt.

Som ett exempel nämner Koivuranta ett elföretag som utförde elarbetet vid deras stuga för två årtionden sedan. Om det blir krångel med elen kan hon ringa direkt till samma företagare.

– Hen minns fortfarande hur hen har utfört de olika elarbetena vid vår stuga.
Koivuranta berömmer närområdets gårdsbutiker, grönsaksgårdar och övriga lokala småproducenter. Hon värdesätter att den egna bybutikens sortiment innehåller rikligt med lokala närprodukter.

 – Jag får bär, grönsaker, blommor, bakverk och även handarbetsprodukter. Vi försöker också tanka bilen i Jaala kyrkoby så att även de pengarna stannar här.
Gemenskapen på den lilla orten har gjort ett intryck på Koivuranta. Den lokala servicen känns personligare och mer omedelbar för henne än hemma i Esbo. Det är mer personligt att sköta ärenden då företagarna blir bekanta med kunden.

– Här är det inte enbart frågan om business utan om genuina möten.
 Kundrelationer kan även utvecklas till vänskaper.

Koivuranta har en digital prenumeration på sin stugorts dagstidning, Kouvolan Sanomat.

– Det är intressant och viktigt att följa med utvecklingen i områdets byar och centrum, människornas liv och företagsverksamheten.

Stugborna med i utvecklingsarbetet

Nyligen pensionerade Koivuranta skulle kunna tänka sig att vara bofast i Jaala, men barnen bor i huvudstadsregionen och barnbarnen håller dem söderöver en del av året, åtminstone tills vidare. Lyckligtvis trivs även de yngre generationerna på stugan och ibland samlas en stor grupp där.

Koivuranta valdes i fjol till året Sommarjaalabo. Kommuntiteln ges till en sommarinvånare som har deltagit aktivt i utvecklingen av området.

Koivuranta som har arbetat med lagberednings- och ledningsuppgifter på social- och hälsoministeriet och som verkställande direktör för Befolkningsförbundet har även å sitt arbetes vägnar funderat på hur man skulle kunna ge stöd för unga att stanna i regionerna och bilda familj och hur man kan trygga välbefinnandet och tjänsterna för äldre.

– Jag har länge varit medlem i områdets förening för fritidsinvånare. Jag tänker att det skulle löna sig att dra nytta av stugbornas kompetens och åsikter i landskapens utvecklingsarbete.

Ren lycka som belöning

Koivurantas högsta önskan är att stugortens närtjänster åtminstone bibehålls. Till det större centrumet Kouvola är det ungefär 50 kilometer. Det skulle redan vara onödigt långt för att handla.

I framtiden skulle Koivuranta kunna använda sig av en stuggårdskarl. Då åldern stiger kan man inte nödvändigtvis längre utföra alla sysslor egenhändigt. Stuggårdskarlen skulle kunna utföra säsongsunderhåll och hjälpa till med till exempel att underhålla bryggan.

Det viktigaste för Koivuranta är att hon ska kunna njuta av sin stuga så länge det överhuvudtaget är möjligt.

– När jag i morse vaknade och öppnade stugans dörr var det första jag såg en smålom som flög över. Sedan hörde jag finkarna, de svartvita flugsnapparna och taltrastarna som sjöng i träden, säger Koivuranta.

– I de stunderna känner jag ren lycka.