Katja var 40 när hon började placera – har nu tiotusentals euro i besparingar

När hon tänker på det efteråt tycker Helsingforsbon Katja Valtonen inte att det gick vidare dåligt ekonomiskt: hon arbetade som försäljningschef i b2b-företagsförsäljning. Dock använde hon en stor del av lönen till att betala bolånet‍. Resten använde Valtonen gärna till barnens bobolls-, fotbolls- och truppgymnastikhobbyer och inköp för hemmet.

– Jag tillbringade mycket tid hemma med barnen. När jag lämnade hemmet besökte jag ofta Ikea och bestämde mig att inte komma tillbaka innan jag hade köpt någonting. Det var väl ett sätt att söka tillfredsställelse, tänker Valtonen nu som 51-åring.

Hon använde också en hel del pengar till resor. Familjen gjorde en utförsåkningsresa och en resa till solen varje år, och Valtonen reste även med sina vänner.

I dag ångrar Valtonen ingenting, men nu skulle hon göra annorlunda. Hon frågar sig om det inte i alla livssituationer går att spara och placera ett litet belopp i stället för att använda allt till konsumtion. Behöver man skaffa sig tillfredsställelse genom att köpa saker, eller kunde man hitta andra sätt?

– Måste man äga allt själv eller kunde man kanske använda biblioteket eller låna verktyg av vänner? frågar hon.

Valtonen blev intresserad av att placera

Valtonen och hennes dåvarande make ville betala‍ tillbaka sitt bolån så snabbt som möjligt, inom 10 år. När Valtonen var 40, var bolånet nästan återbetalat, och en placeringsrådgivare ringde från banken och frågade om Valtonen ännu ville spara lite i en fond‍.

Det kändes först lite svårt att svara på den oväntade frågan.

– Den kvinnliga tjänstemannen som hade ringt mig förklarade för mig sedan hur hon i sitt arbete hade sett att män ofta placerar mer än kvinnor och samlar på sig egendom. Hon berättade också konkret hur hon hade börjat placera. Det gjorde ett intryck. 

Valtonen började placera i en moderat fond med etthundra euro i månaden‍. Ganska snart ökade hon det månatliga beloppet till 150 euro. 

Förhållandet med maken hade länge varit vacklande, och lite efter att Valtonen började placera, skilde hon sig. Valtonen blev tvungen att använda allt hon hade sparat ihop dittills.

– Det var många saker som gjorde att jag började placera igen.

En av dem var coronapandemin.

En underbar känsla: äntligen började jag placera

Sedan mars 2020 har Valtonen kunnat spara mer av sin lön, eftersom pandemin stängde samhället och hon inte längre kunde resa. Valtonen började ägna mer uppmärksamhet åt nyheter om placering, och eftersom hon hade tid, började hon söka mer information om temat. 

Dessutom träffade hon en ny man. Mannen brukade placera och Valtonen ville dra lärdom av honom.

En av de första sakerna Valtonen lärde sig var en enkel beräkningsformel. Den visar hur mycket man borde köpa av en viss aktie för att kostnaderna för inköpet proportionellt skulle vara så små som möjligt:

– Man ska dividera förmedlingsprovisionen med antalet aktier som köps, berättar Valtonen.

Valtonen började placera i aktier genom att köpa 15 aktier i Fortum.

Valtonen valde Fortum som sin första aktie eftersom Fortum ansågs vara ett välkänt och tillförlitligt bolag. Hon ansåg energiproduktionen vara viktig. Dessutom var Fortum en bra betalare av utdelning. Därför köpte Valtonen 15 stycken aktier i Fortum för cirka 300 euro.

Känslan var underbar: Äntligen började jag placera. Jag är intresserad av ekonomiska frågor och kan förstå dem.

Den första handeln

Då började Valtonens placeringshobby. Hon köpte välkända och stabila aktier i bolag som betalade utdelningar, som Sampo, Cibus Nordic Real Estate, Faron Pharmaceuticals, Aktia Bank och Orion. Hon satte sig ett mål att inom två år ha placerat 20 000 euro.

Valtonen blev entusiastisk och samlade in information från många håll: plötsligt märkte hon att hon läste det börsmeddelande som löper i nedre kanten i tv-nyheterna. Hon läste handelstidningen Kauppalehti och beställde bankens nyhetsbrev för placerare. 

Det bästa är när man vet att man har nått en ny nivå.

Att börja placera var givetvis en milstolpe, och en annan ska vara att köpa aktier‍ i börsintroduktioner för företag som kommer till börsen för första gången.

– Jag kommer ihåg första gången då jag tecknade aktier i en börsintroduktion. Det kändes som om jag hade kommit in till de stora pojkarnas klubb.

Också den första tradingen, alltså snabb aktiehandel, har fastnat tydligt i minnet. Valtonen ropade till sina tonåriga barn: gissa hur mycket vinst mamma har gjort, och hämtade en räknare: cirka 100 euro.

Den nya mannen blev inte en bestående del av Valtonens liv men det gjorde däremot placeringen.

Trots att besparingarna växte lite långsammare än Valtonen hade tänkt sig, nådde hon till sist sitt mål. Efter två år hade hon 20 000 i besparingar och efter fyra år hade hon 40 000.

Man måste våga i livet

Om man börjar placera först lite senare i livet, ska man enligt Valtonen lära känna människor som redan vet om placering och prata om ämnet med dem. Så lär man sig mest och kanske också snabbast.

– De sociala medierna har olika placerargemenskaper, till exempel gruppen Vauras Nainen på Facebook. Det ordnas placeringskvällar särskilt för kvinnor där de kan träffas ansikte mot ansikte. Också videorna på Youtube är bra, fortsätter Valtonen. 

Om jag nu fick välja på nytt, skulle jag studera handelsvetenskaper och bli börsmäklare.

Själv är hon medlem till exempel i placeringsklubben Sijoituskerho på Facebook. Hon berättar att hon inte har vågat kommentera mycket där, ”förutom en gång för bara en stund sedan”.

Det viktigaste är just att våga gå utanför sin bekvämlighetszon, konstaterar Valtonen. Man ska våga börja göra nya saker i livet och ta emot chansen att man kan misslyckas.

– När jag flyttade till Helsingfors, gick jag genast till en yogastudio, trots att jag inte kände någon. När studion sökte modeller för sin reklam, sade jag att jag var intresserad. I år har jag även börjat med afrodans, listar Valtonen exempel.

Placeringen fortsätter fortfarande, även om stigande boendekostnader har lite dämpat den. Den inre glöden har hon dock inte tappat bort.

– Jag är så ivrig att om jag nu fick välja på nytt vad jag ska studera, skulle jag studera handelsvetenskaper och bli börsmäklare.

Valtonens mål som placerare är att hon inte ska behöva heltidsarbeta ända till pensionsåldern. Om hon når den situationen före 65 års ålder så är det bra.

– Även om jag ibland tänker att jag nu ska bli rik, så placerar jag egentligen mestadels bara för att få ekonomisk trygghet.

Kom ihåg att placering alltid medför risker och kostnader. Placeringarnas värde kan öka eller minska, och placeraren kan förlora det placerade kapitalet delvis eller helt. OP garanterar inte att du får avkastning på din placering, och den historiska avkastningen är inte en garanti för en framtida avkastning. Fonderna förvaltas av OP-Fondbolaget Ab och portföljförvaltaren är OP Kapitalförvaltning. Tjänsterna för aktieplacering tillhandahålls av andelsbanken.