En mångfaldig natur är grunden för allt liv. Växterna, djuren och jordmånens organismer bildar komplicerade kedjor av växelverkan där varje aktör har sin plats.

Bin, fjärilar och övriga insekter behövs för att pollinera växter, som vi använder som vår föda. Ett mångfaldigt ekosystem förstärker skyddet mot olika plågor och sjukdomar.

– Ju fler arter det finns, desto bättre fungerar ekosystemet och anpassar sig till extrema fenomen, bekräftar koordinator för naturvård, Matti Saarni, från Nylands distrikt i Finlands naturskyddsförbund.

Var och en kan delta i upprätthållandet av den biologiska mångfalden i sin egen trädgård. Redan med ett fåtal gärningar – eller utelämnade gärningar – kan man skydda naturen i sin omgivning.

Framom en gräsmatta lönar det sig till exempel att föredra naturblommor, där pollinerare trivs. Man skulle kunna lämna delar av trädgården lite ovårdade och låta naturblommorna blomma i allsköns ro.

– Även ett litet område i naturligt tillstånd hjälper. Om man har en gräsmatta i trädgården lönar det sig att låta en del av den växa till en äng, alltså lämna den oklippt, tipsar Saarni.

Bukt med trädgårdens fripassagerare

Saarni uppmanar till att välja naturligt förekommande växter och arter i naturtillstånd framom främmande prydnadsväxter.

– Det är många som inte tänker på att det i den egna trädgården kan finnas arter som klassificeras som skadliga invasiva arter. De kan smita ut i naturen och spridas okontrollerat, konstaterar Saarni.

Exempelvis den gulliga vintergrönan (Vinca minor), som blomstrar i många trädgårdar, sprids ivrigt och kan smita ut i naturen där den kväver de ursprungliga växterna.

Saarnis arbete är att röra sig i naturen och leta vårdbiotoper att skydda i Nyland, det vill säga torrängar, ängar och hagmarker, med exceptionellt rikt artbestånd. Han ser hela tiden trädgårdsrymlingar, alltså växter som har spridits får trädgårdar till vårdbiotoper och hotar de ursprungliga arterna.

En av de värsta skadeväxterna är lupinen som övertäcker övriga arter och göder jordmånen.

– Den ändrar jordmånens näringssammansättning så att de växter som trivs i vårdbiotopens karga miljö inte längre klarar sig, förklarar Saarni.

Förstör en skadlig främmande växt på rätt sätt

Bekämpning av lupiner lyckas med rätt metoder, men fordrar ihärdighet. Lupinen bör grävas upp ur marken med sina rötter så tidigt som möjligt på våren och förstöras med brännbart blandavfall. Eventuella blomningar ska samlas i en sopsäck före de fäller sina frön och slängas med blandavfall.

– Lupinen är så seg att den börjar växa fast på en sten. Enbart kapning förslår alltså inte, eftersom rötterna snart börjar skjuta nya skott, berättar Saarni.

Andra allmänna skadliga invasiva arter är till exempel jättebalsamin, vit snårvinda och vresros. De bekämpas i princip på samma sätt som lupiner. Du hittar närmare anvisningar på vieraslajit.fi‍.

Trädgårdsavfall ska aldrig föras ut i naturen eller lämnas vid skogsbrynet, även om Saarni till sin förtret har sett även sådant under sina färder i naturen.

– Flera avfallsstationer, såsom Rosk’n Roll i Nyland, tar emot avfall med invasiva arter avgiftsfritt, tipsar Saarni. Han hoppas att man snart kan föra avfall med invasiva arter avgiftsfritt även till huvudstadsregionens Sortti-station.

Gifter ska aldrig användas i trädgården, inte ens för att förstöra skadliga invasiva arter.

– Bekämpningsmedel dödar effektivt allt, även pollinerare och övriga nyttiga insekter. Medlen gör ingen nytta för den biologiska mångfalden – tvärtom, betonar Saarni.

Han påminner också om att robotgräsklippare kan leda till döden för igelkottar, som är trädgårdens nyttodjur.

Projektet Ketosirkka stoppar förlust av biologisk mångfald

Matti Saarni är koordinator för projektet Ketosirkka av Finlands Naturskyddsförbunds Nylands distrikt, med målet att bevara unika vårdbiotoper och stoppa förlust av biologisk mångfald.

– Vårdbiotoper är den mest utrotningshotade naturtypen i Finland. Av 42 typer har 40 klassificerats som extremt utrotningshotade och även de två återstående som mycket utrotningshotade.

Vårdbiotoperna har uppkommit till följd av traditionellt jordbruk, då boskap betade och foder slogs. Inom naturvård efterliknar man gammaldags jordbruk, det vill säga växtligheten slås och räfsas bort, trädbeståndet gallras och invasiva arter bekämpas.

Den här sommaren vårdas extremt utrotningshotade vårdbiotoper från öppna klippområden till traditionella ängar på över 70 platser inom projektet Ketosirkka. De ligger på olika håll i Nyland från Raseborg till Lovisa.

– Vårdarbetet har gett effekt i form av artbeståndets återhämtning, fjärilar och sällsynta arter har börjat återvända, gläds Saarni.

Nya objekt runt omkring Nyland

I år har man kunnat anställa totalt 17 naturvårdare för arbete i terrängen. Bild: Jaana Patrakka.

OP Nyland är huvudpartner för projektet Ketosirkka redan för tredje året. Med hjälp av stödet har antalet vårdobjekt fördubblats och även i år får vi flera nya objekt under vård bland annat i Lovisa, Sibbo och Träskända. 17 naturvårdare har anställts för arbete i terrängen den här sommaren.

– I praktiken börjar arbetet med letande efter objekt utifrån kartuppgifter och gamla uppgifter. Jag ser på satellitbilder, besöker platsen och identifierar platser där naturen behöver hjälp på traven. Efter det söker vi tillstånd och planerar vården, berättar Saarni.

Projektet Ketosirkka samarbetar tätt med bland annat NTM-centralen i Nyland och Forststyrelsen. Även kommuner och städer uppmuntras till att identifiera värdefulla objekt de äger och inleda vård av dem. Områden som skyddas ligger även på privat mark.

– Ibland är människor rädda för att naturvård på områden de äger skulle innebära tvångsskydd och medföra begränsningar. Så är dock inte fallet, vårt enda mål är att ta hand om oersättligt värdefulla livsmiljöer och biologisk mångfald, betonar Saarni.